Det är inte känslan som är problemet, det är ramen

Gårdagens tema kring tillståndshantering, att välja känsla, utgick från att tanke-känsla-handling hörde ihop i ett system och att du genom att styra ditt fokus (rikta dina tankar genom de frågor du ställer dig) och använda din fysiologi för att härma det tillstånd du eftersträvade, kunde påverka din hjärna att försätta dig i det tillstånd du önskade, helt oavsett yttre omständigheter.

552413_490744797623492_1206617615_n 406775_490744804290158_476197799_n 558914_490744814290157_33239183_n

Vidare berörde vi kort det faktum att dessa båda tekniker – ur NLPs verktygslåda – förvisso fungerar t ex inför ett utvecklingssamtal, en dejt eller när du vill koncentrera dig för att plugga eller slippa vara så nervös att du får en blackout och kuggar ett prov helt i onödan, fast du egentligen kunde precis alla svaren.

I de situationer där du reagerar vanemässigt på ett för dig själv begränsande sätt, finns det därför skäl att utforska Neuro-Semantikens modell över nästlade referensramar och hur de påverkar vilka känslor du får tillgång till.

486213_490744737623498_1130059820_n

Till att börja med är det ju så att du egentligen aldrig reagerar på det som sker ute i verkligheten eftersom du har begränsade sinnen som anpassats för att t ex se det som varit användbart förut och för att hjärnan för att kunna hantera alla intryck därför filtrerar informationen redan innan du blir medveten om den.

Du får ett litet urval intryck genom dina sinnen i form av syn, hörsel, känsel (beröring, tryck, temperatur), smak, doft och balanssinnena.

Hur du återskapar den minnesfilmen på din inre biograf – när du t ex minns vilken färg din ytterdörr har just nu – bidrar till att påverka vilken känslorespons du får.

295890_490744604290178_489908034_nI filmklippet från i går lyftes bland annat möjligheten att använda musik, förändra hur olika individer låter, storleken på dem mm. Det går att laborera här och få goda resultat. Mycket goda till och med – ett sådant kraftfullt exempel är den mycket framgångsrika fobikuren som går ut på att man laborerar med just hur filmen du återskapar över det du var rädd för ser ut. Ändå är det bara toppen på isberget.

Den verkliga kraften kommer av att förstå hur vi skapar mening – och hur vi kan förändra de lager på lager av referensramar (värderingar, föreställningar, innebörder, beslut, tabun mm) som utgör vår kognitiva karta, vår Matrix.

3437_490744787623493_1605599690_nUtan att djupdyka i ytterligare ett par dagars innehåll om Matrix-modellen och alla olika typer av referensramar som finns vill jag ge ett exempel (och det är bara ett av många – inte ett facit då vi kan stapla ramar på varandra i helt valfri ordning utan något facit).

En av de kognitiva vurpor jag lyft sedan tidigare är vår förmåga och vilja att snabbt sätta etiketter på det vi upplever; för att det är smart att tänka ”ORM!” och undvika den även om det råkar vara ett bälte som någon kastat ifrån sig på golvet. Hjärnan agerar utifrån försiktighetsprincipen – hellre tolka ett bälte som en orm än tvärt om.

Men det finns personer som reagerar utan rädsla trots att den första tolkningen av alla sinnesintryck säger åt dem att det finns något potentiellt farligt i närheten av dem. Varför?

Jo, det kan vara så att de har en föreställning om att de har bra skyddskläder och vet att de och deras kollegor bär med sig motgift, vilket gör att ”ORM!” kanske snarare gör dem mer vaket uppmärksamma för att…

De kanske är ute på jakt efter just ”ORM!” eftersom de fångar in giftormar och mjölkar dem på gift för att kunna ta fram mer motgift och för varje fångad och mjölkad orm vet de att de tjänar en slant extra…

Fast kanske är det inte ens pengarna som driver dem… trots att pengar naturligtvis hjälper dem att betala hyra, fixa mat till familjen, se till att barnen har tillgång till skola, rent vatten, kläder…

En del kan rent av se det som sin livsuppgift, att rädda så många människor som möjligt från sviterna av ett bett från en giftorm.

Först vandrar vi alltså upp genom nivåerna, till vi hittar den högsta intentionen. Därefter vandrar vi ner genom dem på nytt och märker att varje lägre nivå påverkas av den överliggande.

Om livssyftet är att rädda människor genom att fånga in giftormar och det samtidigt bidrar till familjens försörjning, en yrkesstolthet över den egna kompetensen och en god kamratskap med kollegor som deltar i jakten – så blir ”ORM!” något helt annat än om du en gång har blivit biten och helst av allt inte ens vill se bilder på ormar.

Så även om fysiologi och fokus är användbara ingångar, liksom förändring av den inre filmens egenskaper, så finns det riktigt starka skäl att utforska hur dina referensramar ser ut och vad som skulle hända om du stuvade om ordningen bland dem eller lade till något helt nytt.

546777_490744824290156_2132078303_nGör en egen jämförelse mellan två olika tillstånd; lekfullhet och allvar. De är varandras motsatser.

Om du tar något på blodigt allvar, då är det inte lek längre, utan på liv och död. Det är lite som om förskoleläraren från helvetet skulle stövla in till barngruppen och utbrista ”NU JÄKLAR FÅR NI SKÄRPA TILL ER OCH LEKA ORDENTLIGT HÄR INNE!” – allvar tenderar att döda lekfullhet. Det händer även i hjärnan, eftersom vi ju mer stressade vi blir desto mer korkade blir vi – ju mer allvarlig en situation är desto mer hotfull upplever vi den och därmed stänger neocortex ned och vi förlorar förmågan att reflektera.

I gengäld öppnar lekfullhet upp precis den förmågan; som ju faktiskt är precis vad vi behöver för att på bästa sätt lösa en riktigt svår kris.

Så genom att se till att vara lekfullt allvarliga istället för allvarligt lekfulla, kan vi göra ett bra jobb och ha tillgång till våra hjärnors kapacitet – medan vi i det omvända fallet bara förvandlas till rädda apor utan förmåga till annat än att fly/fäkta.

Utforska dina egna ramar kring sådant som du finner riktigt intressant och jämför med vilka ramar du har lagt dig till med i de situationer där du inte alls når din fulla potential. Skoltrött? Vad skulle du kunna förändra i synen på dig själv, på skolan, ämnet, läraren, provsituationen, läxläsning mm för att vända det?

Hojta om du behöver tips – been there, done that, got the t-shirt!

%d bloggare gillar detta: