Kraft genom svaghet – sårbarhetens underbara paradox

Har du tänkt på vilka människor som verkligen gör intryck och avtryck i ditt liv? Kanske har du inte ännu hunnit börja fundera över vilka som är dina förebilder eller vad det är för egenskaper hos dem som du själv längtar efter att utveckla.

En del av oss har inte några tydliga förebilder. Andra har till och med motsatsen – antiförebilder – som de naturligtvis också lär sig mycket av genom att de får uppleva precis hur de inte själva vill bli som vuxna.

De flesta av oss har i tonåren en salig blandning av förebilder; från idrottsikoner till artister, dokusåpadeltagare till nobelpristagare, kompisar, släktingar, föräldrar. En del bra, en del åtminstone lärorika erfarenheter.

Sedan är vi ju dessutom mer eller mindre hjärntvättade av alla reklambudskap i radio, TV, tidningar och på nätet – du har mängder med förebilder som skapats av andra helt utan intresse att förbättra ditt liv i något som helst avseende.

Du har säkert lagt märke till det du med – att många redan i tonåren, ja faktiskt ännu tidigare, redan i vild panik för att inte hamna utanför gruppen försöker ha rätt sorts klädmärken, utan att tänka efter snabbt säger sig tycka om samma idrottslag, filmer, musik, böcker…

Det är egentligen bara ett skal. En yttre mask. En roll. Till sist spelar vi så många olika roller mot varandra att vi tappar bort vilka vi själva är; barnet, tonåringen, studenten, den anställde, chefen, företagaren, föräldern, läraren, fotbollstränaren, styrelse-medlemmen, politikern, reporten, dokusåpadeltagaren…

Men det finns ett alternativ till att gå under och känna sig allt mer tyngd av masker som är vackra på utsidan medan du blir allt mer ihålig och deprimerad på insidan.

Brene Brown berättar i sitt TED Talk, The power of vulnerability, om hur hon hittade vägen ut till riktig livsglädje just genom att skala av sig maskerna och våga kliva ut bland alla andra, som sig själv. Hon listar 4 nycklar:

1) Modet att sluta försöka vara perfekt – att berätta vem du är med hela ditt hjärta.

2) Förmågan att visa medkännande till dig själv först och sedan till andra – för att vi inte kan visa äkta medkänsla till andra innan vi kan vara vänliga mot oss själva.

3) En intim känsla av samhörighet som ett resultat av att du är autentisk. Resultatet av att du vågar släppa taget om vem du tror att du bör vara (i andras ögon) för att istället se till att vara den du redan är helt och fullt.

4) Att helt omfamna din egen sårbarhet; att veta att det som gör dig sårbar är det som gör dig vacker. Att se sårbarhet som en nödvändighet, en central kärna i livet och födelseplatsen för känslor av äkta glädje, kreativitet, tillhörighet och kärlek.

En av de saker som var läskigast för mig under mina egna tonår var ensamhet; inte den jag valde själv när jag tyckte världen var för mycket, utan den där andra. Det tog många år innan jag lärde mig att bli sams med den och att hitta stunder av lycka även i min ”självsamhet”.

Några av de ord som gjorde min egen väg lättare får avsluta den här dagen:

”Willing to experience aloneness,
I discover connection everywhere;
Turning to face my fear,
I meet the warrior who lives within me;
Opening to my loss and pain and ignorance,
I remember who I am and what I’m here for.
Surrendering into emptiness,
I find fullness without end.
Each condition I flee from pursues me,
Each condition I welcome transforms me
and becomes itself transformed
into the blessing it always was.”

— (R. Brezsny)

%d bloggare gillar detta: