Spiraldynamik – Överlevnad i en kaotisk värld vi inte förstår oss på…

nlp-p-183Spiraldynamik: Beige (1:a nivån, individfokus, överlevnad)

Vad finns det för likheter mellan en skolgård och Afrikas savann? När vi först trillande ner ur träden och landade på bakbenen – långt före det att vi lärde oss bemästra elden, utvecklade språk och började skapa mer avancerade samhällen – var det förmodligen med oss som det är för många andra djur; en daglig kamp för överlevnad i en värld full av faror som vi ännu inte hade lärt oss förstå eller överlista.

Människor i akut kris kan hamna där även i dag – se dig omkring i samhället och du hittar ganska snart både papperslösa flyktingar, hemlösa, svårt sjuka, utslagna, utförsäkrade och förskjutna. Oavsett om du tvingas leta efter något att äta bland andra människors sopor, jaga runt efter en plats att sova för att inte frysa ihjäl eller om du har både mat och husrum men är helt utelämnad åt vården med ditt liv helt i läkarnas händer, så händer något med oss människor när vi tvingas kämpa för vår överlevnad.

Samma sak händer med elever som inte vet bakom vilken krök deras mobbare gömmer sig, vilka som kommer att skratta åt dem, slita sönder deras kläder, slå och psyka dem under nästa rast och nästa och nästa.

Det händer även dig som av olika skäl drabbas av skoltrötthet och plötsligt ser betygen dyka – eller aldrig stiga trots ett evigt slit.

Hjärnan går in i överlevnadsläge – och då stängs samtidigt dörren till logiskt tänkande och resonerande. Rädslan och stressen blir den enda signalen – och du kan faktiskt ha det värre än dina förfäder på savannen. Hann de springa undan från rovdjuret som jagade dem (för att de var snabbare än personen bakom dem) så kunde de ju hämta andan en stund och uppleva att faran var över, åtminstone för stunden.

I vårt ”moderna” samhälle har allt fler allt svårare att koppla ned, logga ur, ta en stund utan yttre stimulus för att låta hjärnan och kroppen varva ned och hinna ifatt sig själv.

Ser vi till spiraldynamiken är detta första nivån hos människans utveckling; fokuset är på dig som individ (personen bakom dig blir lunchmat åt något djur, du slipper undan) och eftersom rädslan är det naturliga tillståndet då världen är full med saker som vill käka upp dig så har du, trots att du har en riktigt speciell pryl mellan öronen, inte så stora möjligheter att använda den… än.

Vi föds ju faktiskt alla i det tillståndet; helt utelämnade åt våra föräldrars vård och i en värld det kommer ta oss många år att förstå. Till en början vet vi ju inte ens att det är skillnad på oss själva, mamma, pappa, syskonen och husdjuren. Vi kan inte ens förstå att andra människor fortfarande finns om vi inte ser dem (eller att andra ser oss trots att vi blundar när vi försöker gömma oss för dem).

På savannen reagerade vi mest utifrån våra instinkter; äta, uträtta våra behov, para oss, slåss, sova – samt fly snabbare än grannen för att slippa bli dagens lunch. Det fungerade inte riktigt så bra – för i kampen för vår egen överlevnad slogs vi även med varandra, istället för att samarbeta och kunna fälla större bytesdjur samt ha vaktposter utplacerade för att varna gruppen medan vi plockade bär. Så evolutionen drev pendeln från individ till grupp – mer om den utvecklingen i morgon!

Dagens utmaning: Fundera över i vilka situationer du agerar utifrån stress och rädsla. Vad skulle du behöva utveckla hos dig själv för att känna dig mer trygg och avslappnad, tonårstillvaron till trots? Gör du redan något som du känner fungerar bra? Vad har du ännu inte prövat – från mental träning till mindfulness, yoga, meditation eller träning?

Både Anna och jag slipar för fullt på vårens artiklar, föreläsningar och aktiviteter – det blir en del intressanta klappar under granen för alla våra läsare. Om du vill få vår hjälp med att gå från att bara överleva till att blomstra – hör av dig!

Vi ses i morgon! 🙂

%d bloggare gillar detta: