Utomjordingen på skolgården

”Here is one of my most vivid memories of school: I am standing in a corner of the playground as usual, as far away as possible from people who might bump into me or shout, gazing into the sky and absorbed in my own thoughts. I am eight or nine years old and have begun to realize that I am different in some nameless but all-pervasive way.

I think that I might be an alien who has been put on this planet by mistake; I hope that this is so, because this means that there might be other people out there in the universe like me. I dream that one day a spaceship will fall from the sky onto the tarmac in front of me, and the people who step out of the spaceship will tell me, “It’s all been a dreadful mistake. You were never meant to be here. We are your people and now we’ve come to take you home.”

In the next few years, I would work out that the spaceship was never going to come and rescue me, but it wasn’t until I was twenty that I finally found a name for my differences, when I was diagnosed with Asperger’s syndrome, a mild form of autism.”

–Sainsbury, C. (2000). The Martian in the playground: Understanding the schoolchild with Asperger’s syndrome. London, UK: The Book Factory, pp. 8-9.

Det krävs inte att man är autistisk för att känna sig som en utomjording i skolans värld. Tonåren är en utmanande tid för oss alla och kanske särskilt i den miljön, eftersom vi då fortfarande söker efter vilka vi egentligen är.

Vi försöker hitta vår egen form, vårt eget uttryck, ofta genom att säga nej till vad det än är omvärlden föreslår, eftersom vi ännu inte blivit starka nog i vår identitet för att kunna avgöra vad vi faktiskt tycker helt på egen hand. Bättre då att neka, göra tvärt om, även om vi egentligen vill något annat, bara för att vi ska vara helt säkra på att det är vi själva som valt och inte våra föräldrar, kompisar, lärare eller andra grupperingar i vår omgivning.

Bakom dagens lucka finns inte något färdigt svar, för du som behöver dagens uppgift som mest vill ändå hitta just ditt eget sätt. Däremot finns en uppgift, som du kan välja att göra vad du vill med.

Uppgiften är att hitta ett sätt att på ett tidigt stadium avgöra vad du vill och vara stark nog att välja det, även om det råkar vara det dina föräldrar föreslagit.

Dela gärna med dig av dina tips till andra besökare 🙂

%d bloggare gillar detta: