Varje beteende har en positiv intention

Jo, jag vet, det är ett ganska provocerande påstående första gången man ställs inför det – men det finns en förklaring som underlättar för dig som precis står i färd med att pröva att ha det här påståendet som en vald sanning när du navigerar världen.

För vem tycker egentligen att självskadebeteende, bulimia, anorexia, hetsätning, missbruk, våldshandlingar med mera verkar uppstå utifrån goda avsikter? Möjligen är det lättare att förstå om vi dyker ner lite under huven…

Hjärnan har ett specifikt övergripande mål – överlevnad. Därför navigerar vi bort från smärta och till njutning, undviker sådant som vi upplever hotar oss och vår existens och hänger oss ohämmat åt sådant som vi upplever ger oss lindring.

Låt oss ta ett konkret exempel: Mat brukade inte finnas i överflöd och sötma brukade signalera att de bär vi hittat var tjänliga som föda, så att proppa i sig så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt och lägga på sig outnyttjade kalorier var dels något som vi inte så ofta gavs möjlighet till och dels något som ju också avlöstes av långa perioder då vi kunde få gå utan mat. Så till viss del är vi biologiskt riggade för att formligen detonera när vi nu dränks med lättillgänglig ”mat” som dränkts i socker men samtidigt saknar näring och därför gör att vi fortsätter vara hungriga.

Ett annat exempel: När en del utsätts för extrem stress och inte längre upplever sig ha någon form av kontroll över sin livssituation (vilket av hjärnan tolkas som akut hotande mot överlevnaden) så kan självskadebeteende bli en ”positiv” nödlösning utifrån att hjärnan upplever att den återfår kontrollen, även om det bara är för en liten stund. Så en person med ätstörningar kan gå och kräkas just för att den handlingen ger en mikroskopisk stund av ”att åter vara i kontroll” trots att den ägnat timmen innan åt att bara titta på medan kroppen tryckt i sig enorma mängder mat och personen på insidan känner sig fullkomligt maktlös.

Vår överlevnad har evolutionsmässigt kunnat maximeras utifrån den enkla regeln att alltid välja det minst smärtsamma och mest njutbara alternativet, utifrån de alternativ vi upplever finns tillgängliga för oss i vår ”karta” om hur världen fungerar (med alla dess fel och brister).

Vart vill jag komma med dagens inlägg?

Det har visat sig betydligt enklare att hjälpa personer att byta beteende om man samtidigt tydliggör den positiva intentionen och ser till att det nya beteendet stöttar den positiva avsikten.

Det finns en annan positiv effekt av den strategin med. Genom att förstå att det negativa beteendet är hjärnans ”reset”-knapp när stressnivåerna har passerat det läge där individen klarar av att handskas med dem, så förvandlas personens identitet från att vara ”ett pucko som skadar sig självt och inte har någon kontroll alls” (personens egen upplevelse) till att vara ”en person som kan lära sig en mer effektiv strategi för att handskas med stress”.

Det senare öppnar upp för en mer positiv självbild, vilket är en nyckel när det gäller att tro på sin egen förmåga att lägga till nya vanor. För det är faktiskt mycket lättare att lägga till nya vanor, som bit för bit stjäl plats från de gamla ovanor du vill göra dig av med, än om du försöker tänka på att sluta med det gamla.

Hjärnforskningen visar att det bara bildas nya kopplingar i hjärnan vid positiv förstärkning, dvs när du ger dig själv en high-five för att du gjort något bra. Inget lärande uppstår när du dissar dig själv. Däremot påverkar ditt sätt att tala till dig själv vilket känsloregister du har tillgång till – och därmed även vilka beslut du tar.

Så ge dig själv en high-five för att du läst ända hit och fundera över vad du har för beteenden som du inte är helt sams med, samt vad det egentligen är för positivt du försöker att uppnå genom dem.

Stress är en av vårens teman, så vi får orsak att återvända till ämnet. God kväll!

%d bloggare gillar detta: