Taking the first steps…

Jag strävar efter att på sikt överta en gård och driva en OTG-verksamhet med boende i stugor samt tillgång till gemensamma utrymmen och resurser, mest för att det verkar vara bra att först ha löst sin egen självförsörjning innn man går ut och erbjuder sig hjälpa andra att göra detsamma.

När jag drömmer i ännu större skala handlar det om en kombination av att integrera och anpassa befintliga byggnader och nyproduktion och skapa en kedja av självförsörjande minisamhällen genom en större koncern av olika företag inom energi, avfallshantering, åtevinning, vattenbruk, odling, biogasframställning, vertikalt jordbruk, lägenhetshotell samt företagshotelltjänster, entreprenörskuvös och makerspaces. Som en anspråkslös enkel böran…

Jag letar med ljus och lykta efter grupp med aktörer som vill samverka under open source, open hardware och open education, samt sälja sin kompetens och sina tjänster på en ny marknad där 3D-skrivare och öppna bibliotek gjort så att produktionen demokratiserats och som har som mål att bedriva sina verksamheter runt principerna för slow money, långsiktig hållbarhet, uthållighet, övergångssamhällen och självförsörjning, lokal produktion och lokalt nyttjande.

Mitt eget drömboende är tvådelat. Å ena sidan drömmer jag om en specifik design av fristående enfamiljsbostad. Å andra sidan kan jag även tänka mig en form av lägenhetshotell där det ska vara möjligt att bosätta sig och dra fördel av att man är många, utan att man måste ställa upp på en massa olika aktiviteter eller andra villkor än vad som faktiskt får hamna i komposten och i mulltoan. Det ultimata är naturligvis att kunna erbjuda båda alternativen, med möjligheter att fleibelt skala om boendet utifrån ändrade levnadsförhållanden.

Så hög komfort som möjligt, gärna även estetiskt, men energisnålt och smart. Det går t ex att göra kontorshotell med en sexig akvarievägg a’la Universeum (och då ändå i princip bara titta rakt in i fiskodlingen). Personligen anser jag bredbandet viktigt och vill verka för goda möjligheter till distansarbete och distansstudier. Min avsikt är ju inte att fly samhället, utan att visa att det går att öka lönsamheten och hållbarheten genom att fokusera på småskalig, lokal produktion i affärsdrivna nätverk. Att stimulera ökad uthållighet (resilience) och främja omställning till ett hållbart samhälle känns mer angeläget än att gräva en bunker, hamstra mat och vapen, samt hoppas på att inte bli ett offer för horder av zombies.

Den första prototypen kräver utrymme. Nära staden, eftersom jag vill påverka och inte minst sälja avkastningen från odlingsverksamheten. Fast ändå inte mitt i smeten (även om jag kan tänka mig att hela konceptet kan rymmas i ett höghus). Flera stycken, i många städer, jorden runt. På sikt.

En vinstdrivande verksamhet istället för kollektiv. Har sett lite för många sådana gå överstyr och dö ut. Tror även på idén att en ökande skara människor gärna kommer att vilja pröva i liten skala, kanske en vecka på semestern medan de lär sig mer om de olika delarna kring egen självförsörjning.

Frisksporten har under mitt liv inspirerat mig på många fronter. Dock mest som anti-pattern avseende problemet med att överlåta drift och marknadsföring till individer som inte delar ledningens vision. Folkrörelserna fallerade för mig på två punkter; det går inte att vara ideologiskt driven och samtidigt tillämpa en verksamhet som är beroende av bidrag som fås primärt genom att människor som inte delar ideologin både är verksamma som ledare och utgör merparten av de betalande medlemmarna – i synnerhet inte då de genom majoritetsbeslut kan välja att lägga ned verksamheten eller prioritera områden som ger mer i bidrag men ännu mindre ideologisk skolning.

Med fokus på hållbarhet, resilience, transition communities, peak oil mm har både frisksportens främjande av gemenskap, dess fokus på hälsofrämjande och miljötänkande blivit saker som berör oss alla. Även de som röker, dricker, äter kött, kastar batterier i soporna och vegeterar dagarna i ända framför dokusåpornas hjärntvätt. Ur det perspektivet var det inte fel att släppa in främjare, däremot tokigt att inte ta varje chans i att utbilda och locka fler att ansluta sig till organisationens tankar. Hellre locka och erbjuda stöd än att stigmatisera, skämma ut, skuldbelägga eller se ned på.

Fast så drivs inte föreningar… De drivs primärt av de som skriker högst även om deras IQ omöjliggör strategiskt tänkande och i bästa fall av av obetalda eldsjälar, samt i sämsta fall av oengagerade zombies som gillar att dricka kaffe ihop.

Kort och gott, jag vill hellre kunna rekrytera på basis av kompetens och det i sin tur kostar pengar, som de riktigt kompetenta drar in samtidigt som de för verksamheten framåt och lär upp sin omgivning. Riktigt kompetent blir man inte utan att vara passionerat intresserad. Mensaner och högfungerande NPF:are utgör därmed självklara kandidater för bemanning.

Fler än jag längtar efter en miljö där vi kan leva all-inclusive med bara bra alternativ på tallriken. Många familjer är singelhushåll, där stress kring hämtning/lämning på dagis/skola och trevliga kringaktiviteter tär på både barn och vuxna. Att utan att behöva följa någon ideologi, utöver strikta regler kring gråvatten, urinseparerande dass och vad som får åka ned i mulltoan… kunna bo i lägenhetshotell med kringtjänster (mat, städ, tvätt, barnomsorg mm) samt ett lokalt utbud för rekreation med gym, bad, bastu, m fl aktiviteter samt tillgång till makerspace, bilpool och lokalproducerad mat är troligtvis något som skulle locka många. Lägg till att man blir delägare i lokal elproduktion mm. Man kan bo bra och ha tillgång till en rik flora av stöd (om man så önskar) samtidigt som man jobbar mindre och ändå har mer kvar i plånboken!

Badhus, hållbart? Med en rejäl komposthög går det att under hela vintern värma en inomhuspool. Visst, kemikalier kan krävas för rening. Dock finns det i dag naturpooler där ett grönområde i poolen biologiskt renar. Detta är bara ett av många exempel där den enskilda individen inte har råd, men där gruppen har behov som kan utnyttjas strategiskt för att skapa kollektiva mervärden.

Ett bra gym går att inreda för en billig slant. Många av de extra pusselbitarna som ingår i en kreativ miljö för kunskapsarbete/tjänsteproduktion går ju också att samla som bokbara gemensamma resurser – från kontorsplats med höj-/sänkbara arbetsbord där man tar med sin hurts till en ledig yta, till grupprum för videokonferenser eller en större hörsal, eller varför inte studios för film/foto eller musik/ljud, samt snickarverkstad, ateljé för keramik, målning mm.

För mig är målet att kunna jobba max 50% och ändå totalt sett tjäna mer än på att arbeta heltid, just genom att jag i leken med tankarna ovan både kan fortsätta vara yrkesverksam inom något trevlig område (skötsel av anläggningen är inte något som lockar mig, det får jag förstås anställa boende för) och samtidigt ha tillgång till bra mat, boende, trevlig miljö och fler möjligheter än jag hade kunnat finansiera på egen hand.

En våt dröm i sammanhanget vore att även ha tillgång till ett makerspace samt driva kursverksamhet och företagshotell i samma vända, samt producera TV, film, radio och bedriva skola i privatregi. Anpassad både för GCP och NPF, de grupper som båda kräver mer resurser än vad nuvarande skola kan leverera och där engagerade föräldrar längtar efter en chans att möta barnens individuella behov.

Intern byteshandel förenklas av att det går att lösa handeln mellan aktörerna som ett konsortium med flera anslutna konsulter. På det sättet kan fortfarande vanlig handel fungera såväl internt som externt – allt går ju inte att fixa själv.

Genom att det bedrivs som en näringsverksamhet som genererar skatteintäkter så ställer sig troligtvis inte heller samhället på tvären på samma sätt som det har en tendens att göra när personer som är självförsörjande och inte bidrar skattemässigt ändå vill utnyttja kollektiva funktioner.

Genom att det i ett konsortium går att internfakturera så borde det vara möjligt att skapa en inre marknad där priset kan hållas lägre, vilket stimulerar till ökat utbyte och till att fler företagsamma individer tar tillfället i akt och erbjuder sådant som mikrosamhället önskar för att de samtidigt får konkurrensfördelar gentemot aktörer utanför “kuvösen”.

Samtidigt slipper man gå omvägen över lokala valutor (även om det är ett intressant komplement i min värld). Slow money och räntefri ekonomi är ju även de begrepp som tittar på långsiktig hållbarhet och resilience vs nuvarande system.

Det är ju dessutom inte något som hindrar att en sådan aktör börjar skapa flera sådana platser och ser till att de kan samverka mellan varandra även om de befinner sig i olika städer. Kommer definitivt att hojta här när det närmar sig.

http://www.econodome.com/

www.wikihouse.cc

http://hexayurt.com/

https://www.facebook.com/resilientcommunities

http://www.ecorelief.se/media.aspx i sin tur inspirerades av Bengt Warne (http://bengtwarne.malwa.nu/) som var min stora idol i ungdomsåren. Jag var även en stor beundrare av svenska frisksportrörelsens vattenbruk vid Stensunds folkhögskola. Tyvärr lades det ned och man växlade över till kommunalt V/A när eldsjälarna fick slut på energi och pengar.

För grupper av OTG-individer som vill samverka tror jag en sån här kombination kan ge både mat och extra försörjning. Rätt kul att de fick ihop så många olika verksamheter i ett eget kretslopp. http://www.youtube.com/watch?v=zMBxJTQqnRI