Taking the first steps…

Jag strävar efter att på sikt överta en gård och driva en OTG-verksamhet med boende i stugor samt tillgång till gemensamma utrymmen och resurser, mest för att det verkar vara bra att först ha löst sin egen självförsörjning innn man går ut och erbjuder sig hjälpa andra att göra detsamma.

När jag drömmer i ännu större skala handlar det om en kombination av att integrera och anpassa befintliga byggnader och nyproduktion och skapa en kedja av självförsörjande minisamhällen genom en större koncern av olika företag inom energi, avfallshantering, åtevinning, vattenbruk, odling, biogasframställning, vertikalt jordbruk, lägenhetshotell samt företagshotelltjänster, entreprenörskuvös och makerspaces. Som en anspråkslös enkel böran…

Jag letar med ljus och lykta efter grupp med aktörer som vill samverka under open source, open hardware och open education, samt sälja sin kompetens och sina tjänster på en ny marknad där 3D-skrivare och öppna bibliotek gjort så att produktionen demokratiserats och som har som mål att bedriva sina verksamheter runt principerna för slow money, långsiktig hållbarhet, uthållighet, övergångssamhällen och självförsörjning, lokal produktion och lokalt nyttjande.

Mitt eget drömboende är tvådelat. Å ena sidan drömmer jag om en specifik design av fristående enfamiljsbostad. Å andra sidan kan jag även tänka mig en form av lägenhetshotell där det ska vara möjligt att bosätta sig och dra fördel av att man är många, utan att man måste ställa upp på en massa olika aktiviteter eller andra villkor än vad som faktiskt får hamna i komposten och i mulltoan. Det ultimata är naturligvis att kunna erbjuda båda alternativen, med möjligheter att fleibelt skala om boendet utifrån ändrade levnadsförhållanden.

Så hög komfort som möjligt, gärna även estetiskt, men energisnålt och smart. Det går t ex att göra kontorshotell med en sexig akvarievägg a’la Universeum (och då ändå i princip bara titta rakt in i fiskodlingen). Personligen anser jag bredbandet viktigt och vill verka för goda möjligheter till distansarbete och distansstudier. Min avsikt är ju inte att fly samhället, utan att visa att det går att öka lönsamheten och hållbarheten genom att fokusera på småskalig, lokal produktion i affärsdrivna nätverk. Att stimulera ökad uthållighet (resilience) och främja omställning till ett hållbart samhälle känns mer angeläget än att gräva en bunker, hamstra mat och vapen, samt hoppas på att inte bli ett offer för horder av zombies.

Den första prototypen kräver utrymme. Nära staden, eftersom jag vill påverka och inte minst sälja avkastningen från odlingsverksamheten. Fast ändå inte mitt i smeten (även om jag kan tänka mig att hela konceptet kan rymmas i ett höghus). Flera stycken, i många städer, jorden runt. På sikt.

En vinstdrivande verksamhet istället för kollektiv. Har sett lite för många sådana gå överstyr och dö ut. Tror även på idén att en ökande skara människor gärna kommer att vilja pröva i liten skala, kanske en vecka på semestern medan de lär sig mer om de olika delarna kring egen självförsörjning.

Frisksporten har under mitt liv inspirerat mig på många fronter. Dock mest som anti-pattern avseende problemet med att överlåta drift och marknadsföring till individer som inte delar ledningens vision. Folkrörelserna fallerade för mig på två punkter; det går inte att vara ideologiskt driven och samtidigt tillämpa en verksamhet som är beroende av bidrag som fås primärt genom att människor som inte delar ideologin både är verksamma som ledare och utgör merparten av de betalande medlemmarna – i synnerhet inte då de genom majoritetsbeslut kan välja att lägga ned verksamheten eller prioritera områden som ger mer i bidrag men ännu mindre ideologisk skolning.

Med fokus på hållbarhet, resilience, transition communities, peak oil mm har både frisksportens främjande av gemenskap, dess fokus på hälsofrämjande och miljötänkande blivit saker som berör oss alla. Även de som röker, dricker, äter kött, kastar batterier i soporna och vegeterar dagarna i ända framför dokusåpornas hjärntvätt. Ur det perspektivet var det inte fel att släppa in främjare, däremot tokigt att inte ta varje chans i att utbilda och locka fler att ansluta sig till organisationens tankar. Hellre locka och erbjuda stöd än att stigmatisera, skämma ut, skuldbelägga eller se ned på.

Fast så drivs inte föreningar… De drivs primärt av de som skriker högst även om deras IQ omöjliggör strategiskt tänkande och i bästa fall av av obetalda eldsjälar, samt i sämsta fall av oengagerade zombies som gillar att dricka kaffe ihop.

Kort och gott, jag vill hellre kunna rekrytera på basis av kompetens och det i sin tur kostar pengar, som de riktigt kompetenta drar in samtidigt som de för verksamheten framåt och lär upp sin omgivning. Riktigt kompetent blir man inte utan att vara passionerat intresserad. Mensaner och högfungerande NPF:are utgör därmed självklara kandidater för bemanning.

Fler än jag längtar efter en miljö där vi kan leva all-inclusive med bara bra alternativ på tallriken. Många familjer är singelhushåll, där stress kring hämtning/lämning på dagis/skola och trevliga kringaktiviteter tär på både barn och vuxna. Att utan att behöva följa någon ideologi, utöver strikta regler kring gråvatten, urinseparerande dass och vad som får åka ned i mulltoan… kunna bo i lägenhetshotell med kringtjänster (mat, städ, tvätt, barnomsorg mm) samt ett lokalt utbud för rekreation med gym, bad, bastu, m fl aktiviteter samt tillgång till makerspace, bilpool och lokalproducerad mat är troligtvis något som skulle locka många. Lägg till att man blir delägare i lokal elproduktion mm. Man kan bo bra och ha tillgång till en rik flora av stöd (om man så önskar) samtidigt som man jobbar mindre och ändå har mer kvar i plånboken!

Badhus, hållbart? Med en rejäl komposthög går det att under hela vintern värma en inomhuspool. Visst, kemikalier kan krävas för rening. Dock finns det i dag naturpooler där ett grönområde i poolen biologiskt renar. Detta är bara ett av många exempel där den enskilda individen inte har råd, men där gruppen har behov som kan utnyttjas strategiskt för att skapa kollektiva mervärden.

Ett bra gym går att inreda för en billig slant. Många av de extra pusselbitarna som ingår i en kreativ miljö för kunskapsarbete/tjänsteproduktion går ju också att samla som bokbara gemensamma resurser – från kontorsplats med höj-/sänkbara arbetsbord där man tar med sin hurts till en ledig yta, till grupprum för videokonferenser eller en större hörsal, eller varför inte studios för film/foto eller musik/ljud, samt snickarverkstad, ateljé för keramik, målning mm.

För mig är målet att kunna jobba max 50% och ändå totalt sett tjäna mer än på att arbeta heltid, just genom att jag i leken med tankarna ovan både kan fortsätta vara yrkesverksam inom något trevlig område (skötsel av anläggningen är inte något som lockar mig, det får jag förstås anställa boende för) och samtidigt ha tillgång till bra mat, boende, trevlig miljö och fler möjligheter än jag hade kunnat finansiera på egen hand.

En våt dröm i sammanhanget vore att även ha tillgång till ett makerspace samt driva kursverksamhet och företagshotell i samma vända, samt producera TV, film, radio och bedriva skola i privatregi. Anpassad både för GCP och NPF, de grupper som båda kräver mer resurser än vad nuvarande skola kan leverera och där engagerade föräldrar längtar efter en chans att möta barnens individuella behov.

Intern byteshandel förenklas av att det går att lösa handeln mellan aktörerna som ett konsortium med flera anslutna konsulter. På det sättet kan fortfarande vanlig handel fungera såväl internt som externt – allt går ju inte att fixa själv.

Genom att det bedrivs som en näringsverksamhet som genererar skatteintäkter så ställer sig troligtvis inte heller samhället på tvären på samma sätt som det har en tendens att göra när personer som är självförsörjande och inte bidrar skattemässigt ändå vill utnyttja kollektiva funktioner.

Genom att det i ett konsortium går att internfakturera så borde det vara möjligt att skapa en inre marknad där priset kan hållas lägre, vilket stimulerar till ökat utbyte och till att fler företagsamma individer tar tillfället i akt och erbjuder sådant som mikrosamhället önskar för att de samtidigt får konkurrensfördelar gentemot aktörer utanför “kuvösen”.

Samtidigt slipper man gå omvägen över lokala valutor (även om det är ett intressant komplement i min värld). Slow money och räntefri ekonomi är ju även de begrepp som tittar på långsiktig hållbarhet och resilience vs nuvarande system.

Det är ju dessutom inte något som hindrar att en sådan aktör börjar skapa flera sådana platser och ser till att de kan samverka mellan varandra även om de befinner sig i olika städer. Kommer definitivt att hojta här när det närmar sig.

http://www.econodome.com/

www.wikihouse.cc

http://hexayurt.com/

https://www.facebook.com/resilientcommunities

http://www.ecorelief.se/media.aspx i sin tur inspirerades av Bengt Warne (http://bengtwarne.malwa.nu/) som var min stora idol i ungdomsåren. Jag var även en stor beundrare av svenska frisksportrörelsens vattenbruk vid Stensunds folkhögskola. Tyvärr lades det ned och man växlade över till kommunalt V/A när eldsjälarna fick slut på energi och pengar.

För grupper av OTG-individer som vill samverka tror jag en sån här kombination kan ge både mat och extra försörjning. Rätt kul att de fick ihop så många olika verksamheter i ett eget kretslopp. http://www.youtube.com/watch?v=zMBxJTQqnRI

Det är inte känslan som är problemet, det är ramen

Gårdagens tema kring tillståndshantering, att välja känsla, utgick från att tanke-känsla-handling hörde ihop i ett system och att du genom att styra ditt fokus (rikta dina tankar genom de frågor du ställer dig) och använda din fysiologi för att härma det tillstånd du eftersträvade, kunde påverka din hjärna att försätta dig i det tillstånd du önskade, helt oavsett yttre omständigheter.

552413_490744797623492_1206617615_n 406775_490744804290158_476197799_n 558914_490744814290157_33239183_n

Vidare berörde vi kort det faktum att dessa båda tekniker – ur NLPs verktygslåda – förvisso fungerar t ex inför ett utvecklingssamtal, en dejt eller när du vill koncentrera dig för att plugga eller slippa vara så nervös att du får en blackout och kuggar ett prov helt i onödan, fast du egentligen kunde precis alla svaren.

I de situationer där du reagerar vanemässigt på ett för dig själv begränsande sätt, finns det därför skäl att utforska Neuro-Semantikens modell över nästlade referensramar och hur de påverkar vilka känslor du får tillgång till.

486213_490744737623498_1130059820_n

Till att börja med är det ju så att du egentligen aldrig reagerar på det som sker ute i verkligheten eftersom du har begränsade sinnen som anpassats för att t ex se det som varit användbart förut och för att hjärnan för att kunna hantera alla intryck därför filtrerar informationen redan innan du blir medveten om den.

Du får ett litet urval intryck genom dina sinnen i form av syn, hörsel, känsel (beröring, tryck, temperatur), smak, doft och balanssinnena.

Hur du återskapar den minnesfilmen på din inre biograf – när du t ex minns vilken färg din ytterdörr har just nu – bidrar till att påverka vilken känslorespons du får.

295890_490744604290178_489908034_nI filmklippet från i går lyftes bland annat möjligheten att använda musik, förändra hur olika individer låter, storleken på dem mm. Det går att laborera här och få goda resultat. Mycket goda till och med – ett sådant kraftfullt exempel är den mycket framgångsrika fobikuren som går ut på att man laborerar med just hur filmen du återskapar över det du var rädd för ser ut. Ändå är det bara toppen på isberget.

Den verkliga kraften kommer av att förstå hur vi skapar mening – och hur vi kan förändra de lager på lager av referensramar (värderingar, föreställningar, innebörder, beslut, tabun mm) som utgör vår kognitiva karta, vår Matrix.

3437_490744787623493_1605599690_nUtan att djupdyka i ytterligare ett par dagars innehåll om Matrix-modellen och alla olika typer av referensramar som finns vill jag ge ett exempel (och det är bara ett av många – inte ett facit då vi kan stapla ramar på varandra i helt valfri ordning utan något facit).

En av de kognitiva vurpor jag lyft sedan tidigare är vår förmåga och vilja att snabbt sätta etiketter på det vi upplever; för att det är smart att tänka “ORM!” och undvika den även om det råkar vara ett bälte som någon kastat ifrån sig på golvet. Hjärnan agerar utifrån försiktighetsprincipen – hellre tolka ett bälte som en orm än tvärt om.

Men det finns personer som reagerar utan rädsla trots att den första tolkningen av alla sinnesintryck säger åt dem att det finns något potentiellt farligt i närheten av dem. Varför?

Jo, det kan vara så att de har en föreställning om att de har bra skyddskläder och vet att de och deras kollegor bär med sig motgift, vilket gör att “ORM!” kanske snarare gör dem mer vaket uppmärksamma för att…

De kanske är ute på jakt efter just “ORM!” eftersom de fångar in giftormar och mjölkar dem på gift för att kunna ta fram mer motgift och för varje fångad och mjölkad orm vet de att de tjänar en slant extra…

Fast kanske är det inte ens pengarna som driver dem… trots att pengar naturligtvis hjälper dem att betala hyra, fixa mat till familjen, se till att barnen har tillgång till skola, rent vatten, kläder…

En del kan rent av se det som sin livsuppgift, att rädda så många människor som möjligt från sviterna av ett bett från en giftorm.

Först vandrar vi alltså upp genom nivåerna, till vi hittar den högsta intentionen. Därefter vandrar vi ner genom dem på nytt och märker att varje lägre nivå påverkas av den överliggande.

Om livssyftet är att rädda människor genom att fånga in giftormar och det samtidigt bidrar till familjens försörjning, en yrkesstolthet över den egna kompetensen och en god kamratskap med kollegor som deltar i jakten – så blir “ORM!” något helt annat än om du en gång har blivit biten och helst av allt inte ens vill se bilder på ormar.

Så även om fysiologi och fokus är användbara ingångar, liksom förändring av den inre filmens egenskaper, så finns det riktigt starka skäl att utforska hur dina referensramar ser ut och vad som skulle hända om du stuvade om ordningen bland dem eller lade till något helt nytt.

546777_490744824290156_2132078303_nGör en egen jämförelse mellan två olika tillstånd; lekfullhet och allvar. De är varandras motsatser.

Om du tar något på blodigt allvar, då är det inte lek längre, utan på liv och död. Det är lite som om förskoleläraren från helvetet skulle stövla in till barngruppen och utbrista “NU JÄKLAR FÅR NI SKÄRPA TILL ER OCH LEKA ORDENTLIGT HÄR INNE!” – allvar tenderar att döda lekfullhet. Det händer även i hjärnan, eftersom vi ju mer stressade vi blir desto mer korkade blir vi – ju mer allvarlig en situation är desto mer hotfull upplever vi den och därmed stänger neocortex ned och vi förlorar förmågan att reflektera.

I gengäld öppnar lekfullhet upp precis den förmågan; som ju faktiskt är precis vad vi behöver för att på bästa sätt lösa en riktigt svår kris.

Så genom att se till att vara lekfullt allvarliga istället för allvarligt lekfulla, kan vi göra ett bra jobb och ha tillgång till våra hjärnors kapacitet – medan vi i det omvända fallet bara förvandlas till rädda apor utan förmåga till annat än att fly/fäkta.

Utforska dina egna ramar kring sådant som du finner riktigt intressant och jämför med vilka ramar du har lagt dig till med i de situationer där du inte alls når din fulla potential. Skoltrött? Vad skulle du kunna förändra i synen på dig själv, på skolan, ämnet, läraren, provsituationen, läxläsning mm för att vända det?

Hojta om du behöver tips – been there, done that, got the t-shirt!

Känslokondition – eller vem i hela friden är det som styr din buss?

Det är med lite blandade känslor som jag väljer att återanvända två filmklipp från en mycket kortfattad introduktion till en tvådagarsaktivitet kring hur du lär dig att ta kontroll (eller öka din kontroll) över ditt känsloliv…

Blandade känslor? Skrev jag det? Varför då? Kan jag inte välja?

Jo, jag kan välja – det är ju faktiskt därför jag postar de här klippen även om jag längtar halvt ihjäl mig efter att göra en nyinspelning av dem och i synnerhet köra seminariet med ungdomar igen. Det här är nämligen en del av den föreläsning som ledde fram till att sajten skapades – och naturligtvis vill jag leverera mitt bästa utifrån 2013.

Samtidigt är mitt bästa från 2010, levererat den 29 oktober, lite drygt två månader efter att jag precis skilt mig en – för mig – spännande återblick. Jag fick ju nämligen använda precis allt det jag föreläste om, för att alls kunna stå där, full med energi och passion för att föreläsa om något av det mest spännande jag vet – trots att mitt liv hade förvandlats till ruiner.

För dig som vill ta del av det här innehållet på svenska är en av de bättre böckerna på marknaden, Ditt bästa jag – oftare, skriven av en NLP-tränare & Meta-Coach-kollega till mig, Niklas Daver. Jag rekommenderar hans bok varmt, även om den just nu är tillfälligt slutsåld hos Adlibris.

Andra säkra kort är vad du än kommer över av Anthony Robbins. Min favorit är tyvärr slutsåld – Väck Jätten Inom Dig. Awaken the Giant Within, kan rekommenderas om du vill läsa den på originalspråket.

Även Kay Pollacks bok, Konsten att välja glädje, är läsvärd och inne på samma tema.

Ligger det ett paket med självförverkligande under granen?

“Skulle du vilja må bättre, ha mer energi över och känna mer passion och meningsfullhet i din vardag? Lev då ditt högsta syfte – hitta eller skapa det och agera sedan därefter.”

Så skulle man lite brutalt kunna sammanfatta mina egna lärdomar efter ett par år med Neuro-Semantics och Meta-Coaching som livlina under de mest utvecklade åren i mitt eget liv.

Men hur gör man då? Om man inte känner att man funnit sin mening med livet och att den genomsyrar hela ens vardag helt och fullt? Om man inte ens vet vad man vill med resten av dagen, eller lektionen eller nästa rast…

“Ingen sa att det skulle vara enkelt, bara att det skulle vara värt det!”

Så ta dig en funderare på vad du har att vinna och förlora på att behålla status quo och ställ det mot de för- och nackdelar som en förändring innebär.

“Om allt var möjligt och du visste att du skulle lyckas vad skulle du ägna ditt liv åt då?”

Varför då? Vad är det i ditt svar som gör att du hittar den där gnistan och lusten som gör att din tillvaro fylls till bredden med positiva känslor? Törs du påbörja en resa mot ett nytt, innehållsrikt, lustfyllt och passionerat liv? Törs då låta bli? Valet är ditt.

Om du redan lever din högsta intention, vad skulle det innebära för dig att kvalitetssäkra den så att du vet att den är fri från inlärda begränsande föreställningar som hopplöshet, hjälplöshet och värdelöshet?

  • I varje människa finns ett frö, en potential till mänsklighet
  • Vi föds utan manual och präglas av vår omgivning och våra erfarenheter under vår uppväxt. Utan manual och vägledning är vi utelämnade åt slumpen eller vad vi än väljer att tro på. Varje människa lever därmed som fånge inlåst i sin egen världsbild.
  • Dr Michael Halls forskning om självförverkligandets psykologi ger dig verktyg för att kapa dina egna bojor och bli verkligt fri – om du törs…
  • Du kommer aldrig mer att kunna skylla på någon annan eller se dig själv som offer.
  • Du kommer att kunna fylla din vardag med en känsla av meningsfullhet och hämta energi från ett av dig valt högre syfte som låter dig växa och utvecklas medan du lever till 100 procent både när du befinner dig på topp och när du susar genom en dalgång i livets berg-o-dal-bana.
  • Det larven tror är slutet på livet, kallar vi andra för fjäril.

Intresserad? Läs vidare!

“Självförverkligande som livsstil innebär att du hänger dig åt ett ekologiskt och människovänligt syfte större än dig själv. Ett syfte som du upplever som så meningsfullt och viktigt att du varje dag arbetar med att bli den bästa versionen av dig själv för att kunna bidra maximalt under din tid på jorden.”

Forskning om självförverkligandets psykologi

Dr Michael Hall har tagit vid där Maslow slutade och fortsatt att studera människor som lever självförverkligande liv. De har det gemensamt att de är oerhört medvetna om vad som ger deras liv mening och ser till att fylla sina dagar med det, vilket gör att de får mer energi tillbaka av vad de än sysslar med än de lägger ner (och då ger de ändå allt de har).

Maslow betraktade dem som “människor som inte blivit fråntagna något” istället för att de skulle vara något förmer än vanliga människor. Slutsatsen var att de antingen saknade traumatiska erfarenheter eller hade bearbetat dem och lämnat dem bakom sig till fullo.

Idag finns det gott om verktyg som hjälper oss att bli fria från vårt förflutna så att vi kan ägna oss åt att leva i nuet och skapa vår framtid. Modern terapi har gått från att gräva i och återuppleva det som varit, till att istället ägna sig åt att förändra den modell eller karta vi byggt upp av vår omvärld och de strategier som vi använder för att skapa våra resultat.

Kognitiv beteendeterapi (KBT) och neurolingvistisk programmering (NLP) låter oss återta kontrollen över hur vi tänker-känner-agerar på både ett medvetet och ett omedvetet plan. Världsledande verktyg som blir alltmer eftertraktade på grund av de resultat de ger.

Neuro-Semantiken, mer känd som självförverkligandets psykologi, ligger som grund till den metod som utvecklats för att assistera människor att befria sig själva och spränga sina gränser och som går under namnet Meta-Coaching. Metoden hjälper dig att kvalitetssäkra den mening du kopplat till olika lägre och högre behov och rita om din karta för att därmed kunna förverkliga dig själv och få tillgång till hela din mänskliga potential.

Resultat som bidrar till en bättre värld, en människa i taget
Även om det troligtvis bara är omkring en procent (1 %) av jordens population som lever den typ av liv jag beskriver ovan, finns det alltså goda möjligheter att vi ska kunna öka siffran till förmån både för de enskilda individerna och för den värld vi alla lever i.

En självförverkligande livsstil bidrar till att vi som individer utvecklar vår fulla potential för mänsklighet med de goda egenskaper som kännetecknar våra främsta förebilder:

  • Demokratiska värderingar
  • Tolerans
  • Generositet
  • Nyfikenhet
  • Kreativitet
  • Prestigelöshet
  • Ansvarstagande
  • Humor
  • Glädje
  • Passion
  • Villkorslös kärlek

Människor som lever självförverkligande liv finner i hög grad sin passion i att bidra till att bygga en bättre värld för alla – hur slitet det uttrycket än kan kännas.

SA-quadrantsVar är jag nu och hur tar jag mig dit?
I självförverkligandets kvadranter (de fyra fälten i den vänstra delen av bilden ovan) kan vi befinna oss i en av fyra möjliga positioner. Beroende på vårt utgångsläge kan vi då ta reda på vad vi behöver göra för att styra oss själva till ett självförverkligande liv.

Underutvecklade individer
I den här kvadranten ser vi inte någon särskild mening alls med våra liv och vi är tacksamma för vad som helst som får tiden att gå. Vi gör det vi gör av gammal vana och funderar inte ens på att försöka förbättra våra prestationer eftersom vi inte ser någon mening med det.

En del drömmare hamnar här som ett resultat av att de aldrig förverkligat sina drömmar och förvandlas till desillusionerade cyniker. Några tidigare högpresterande genomförare landar här med efter att ha bränt ut sig eller när de går i pension, eftersom de råkat koppla ihop sin identitet med sitt yrke. De jobbade för att duga, istället för att duga som de var och jobba för att de älskade det.

Om det här beskriver din vardag är det ok. Det är bättre att veta var du står när du känner att du fått nog och vill göra något åt det. Eftersom du kan ha hamnat där du är av olika skäl, så läs vidare och ta del av råden för de övriga kvadranterna när du vill ta dig ur den här situationen.

Visionärer och drömmare
Här hittar vi personer med höga ideal och stora drömmar, som de allt som oftast inte förverkligar utan enbart håller vid liv tills de en inte fullt så vacker dag ser dem gå i kras. De har rejält med mening men kommer inte loss på grund av att deras mentala karta är full av tankevurpor som inlärd hjälplöshet, hopplöshet och värdelöshet.

De är fångade av sin egen rädsla för att drömmen ska gå i bitar om de gör något med den – en del är rädda för att misslyckas, andra rädda till och med för att lyckas för att de föreställer sig konsekvenser som de inte är beredda att ifrågasätta.

Känner du igen dig? För att komma vidare behöver du släppa på bromsen och trycka ner gaspedalen. Att lätta på bromsen handlar om att kvalitetssäkra kartan och sanera den från saboterande föreställningar. Att trycka ner gaspedalen handlar om att börja agera. Varje steg på vägen mot att förverkliga din dröm kommer att fylla dig med mer energi och passion, vilket i sin tur gör nästa steg ännu mer lustfyllt och energigivande.

Genomförare
Här hittar du personer som kan ha en hög skicklighet och som presterar på en elegant eller till och med mästerlig nivå eftersom de råkat koppla ihop något väldigt viktigt med sina prestationer – oftast är det en tankevurpa i stil med att “om jag presterar så duger jag” eller “om jag är duktig så är jag värd att älskas”.

Beteendet är också ofta kopplat till en tankevurpa som handlar om att andras uttalanden och beteende är facit på personens egenvärde, istället för att personen har en solid självkänsla som ett resultat av ett eget de facto beslut.

Eftersom personen är beroende av påfyllning utifrån jobbar den helt enkelt ihjäl sig och hamnar som underutvecklad i ett dubbelt helvete, eftersom den i den situationen inte alls kan få den externa feedback som den behöver för att må på topp.

Om det här stämde in på dig finns det all orsak att göra en förändring. För att komma vidare behöver tankevurporna hanteras, så att du solidifierar din självkänsla och återtar makten över hur du låter dig må, för att därefter bestämma dig för vad du vill ägna dig åt och hur du vill arbeta för att må bra under tiden.

Självförverkligare
I den sista kvadranten hittar vi personer som drivs av ett ekologiskt och människovänligt syfte större än dem själva. Ett syfte som de upplever som så meningsfullt och viktigt att de varje dag arbetar med att bli den bästa versionen av sig själva för att kunna bidra maximalt under sin tid på jorden. De är i regel högpresterande eftersom de utvecklat en passion för det de gör.

De har färre kognitiva vurpor i sin modell var världen och är medvetna om sitt eget tänkande så att de kan förändra det – de kör bussen dit de vill istället för att sitta längst bak och undra om de gått på rätt buss…

Det har en solid självkänsla som är oberoende av och skyddad mot extern påverkan och accepterar sig själva, känner tacksamhet och uppskattning inför de kunskaper och färdigheter de utvecklat och är uppfyllda av en känsla av hänförelse inför livet. De studsar tillbaka även när de upplever kriser, sorg och vardagsproblem – för det finns något att leva för.

Så vad tror du – är självförverkligande svaret för dig? I så fall ses vi på nästa sida nyår och kavlar upp ärmarna, för att fortsätta Pimpa Tonåren Nu!

Börja skriva utvecklingsjournal

Det här är ett stående inslag i alla mina coachsamtal och en logisk konsekvens av att man har tagit till sig insikterna om hur vi själva skapar vårt tillstånd genom fysiologi och fokus.

Det går att träna sig till att vanemässigt fokusera (utan ansträngning) på just de saker som ger dig energi, livsglädje, inspiration och som för dig allt närmare de resultat du önskar. Utvecklingsjournalen är ett sådant verktyg, som jag själv fick upp ögonen för först genom Anthony Robbins morgon- och kvällsfrågor och sedan fick en påminnelse om när jag träffade Anders Haglund och började prenumerera på hans veckobrev.

Nedanstående är kopierat och vidarebefordrat med tillstånd av Anders Haglund. Se “Veckans Anders” på www.lifevision.se. Prenumerera genom att skicka ett mail till info@lifevision.se med PRENUMERERA som ämne.

Så strax över till Anders. Tack än en gång för att jag fått låna texten! Jag vill också avsluta med att bekräfta Anders kommentarer nedan om att den här enkla vanan kan förvandla din tillvaro något enormt. Just do it!


En av de saker som jag får mest positiv feedback av från alla dem som jag har föreläst för eller coachat personligen är effekterna av att skriva framgångsjournal.

Alla som verkligen har tagit åt sig konceptet och gjort det under åtminstone en månad fullkomligt sprudlar av entusiasm när de sedan kontaktar mig och berättar vad det har betytt för dem både privat och på jobbet.

Så oavsett om du är en av alla dem som redan fått möjlighet att höra fördelarna med detta live och kanske ändå inte börjat än, eller om du aldrig hört om detta förut och just nu är väldigt nyfiken på vad jag pratar om, så tänker jag sälja dig på idén på dessa rader…

Så vad innebär det då att föra framgångsjournal?
Det är så enkelt som att du varje kväll tar dig 5-15 minuter och skriver ner svaren på ett par frågor till det bästa av din förmåga:

  • Vad är det bästa som har hänt dig idag?

Ha som mål att skriva ner åtminstone 3 bra saker. Sådant som du får ett leende på dina läppar av att tänka på igen.

Kom ihåg att det inte spelar någon roll vad andra tycker. Det är din subjektiva upplevelse det handlar om. Skriv ner det på ett sådant sätt att du lätt kan läsa det igen om ett år och fortfarande veta vad du menade och beskrev.

  • Vad har du lärt dig idag?

Skriv ner minst en sak som du har lärt dig under dagen. Har du problem att komma på något så gå till ditt uppslagsverk, en ordlista eller surfa ut på Internet. Ta en titt på första bästa sida du får upp och fråga dig själv: Är det något här som jag tycker att jag borde kunna? Ta då och skriv ner det, men se till att du inte lägger huvudet mot kudden förrän du har gjort dig själv medveten om att du har lärt dig något under dagen.

Du kan knappt ana vilka underverk det kommer att göra för din självkänsla att märka av hur du stadigt växer som person på något sätt för varje dag som går.

Det här är allt du behöver göra för att fullkomligt transformera ditt liv och få ut mer och mer livskvalitet ju längre tiden lider. Kan förstå om du känner dig lite skeptisk till att skapandet av denna enkla vana skulle kunna göra en stor skillnad för dig i ditt liv, men jag lovar att den enda gång det inte fungerar är om du inte gör det.

Du kommer redan efter någon veckas skrivande märka hur du sakta men säkert tar dig ur ”skolhypnosen” – att leta efter vad som är fel runt omkring dig. Plötsligt märker du att din hjärna med välkommen automatik styr in på frågor som: ”Vad är bra med det här?” och ”Vad kan jag lära mig av det här?”

När det är så intränat (tar 3-4 veckor av dagligt skrivande) att det bara händer kommer du att märka hur en helt ny värld öppnar sig för dig.

Varje beteende har en positiv intention

Jo, jag vet, det är ett ganska provocerande påstående första gången man ställs inför det – men det finns en förklaring som underlättar för dig som precis står i färd med att pröva att ha det här påståendet som en vald sanning när du navigerar världen.

För vem tycker egentligen att självskadebeteende, bulimia, anorexia, hetsätning, missbruk, våldshandlingar med mera verkar uppstå utifrån goda avsikter? Möjligen är det lättare att förstå om vi dyker ner lite under huven…

Hjärnan har ett specifikt övergripande mål – överlevnad. Därför navigerar vi bort från smärta och till njutning, undviker sådant som vi upplever hotar oss och vår existens och hänger oss ohämmat åt sådant som vi upplever ger oss lindring.

Låt oss ta ett konkret exempel: Mat brukade inte finnas i överflöd och sötma brukade signalera att de bär vi hittat var tjänliga som föda, så att proppa i sig så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt och lägga på sig outnyttjade kalorier var dels något som vi inte så ofta gavs möjlighet till och dels något som ju också avlöstes av långa perioder då vi kunde få gå utan mat. Så till viss del är vi biologiskt riggade för att formligen detonera när vi nu dränks med lättillgänglig “mat” som dränkts i socker men samtidigt saknar näring och därför gör att vi fortsätter vara hungriga.

Ett annat exempel: När en del utsätts för extrem stress och inte längre upplever sig ha någon form av kontroll över sin livssituation (vilket av hjärnan tolkas som akut hotande mot överlevnaden) så kan självskadebeteende bli en “positiv” nödlösning utifrån att hjärnan upplever att den återfår kontrollen, även om det bara är för en liten stund. Så en person med ätstörningar kan gå och kräkas just för att den handlingen ger en mikroskopisk stund av “att åter vara i kontroll” trots att den ägnat timmen innan åt att bara titta på medan kroppen tryckt i sig enorma mängder mat och personen på insidan känner sig fullkomligt maktlös.

Vår överlevnad har evolutionsmässigt kunnat maximeras utifrån den enkla regeln att alltid välja det minst smärtsamma och mest njutbara alternativet, utifrån de alternativ vi upplever finns tillgängliga för oss i vår “karta” om hur världen fungerar (med alla dess fel och brister).

Vart vill jag komma med dagens inlägg?

Det har visat sig betydligt enklare att hjälpa personer att byta beteende om man samtidigt tydliggör den positiva intentionen och ser till att det nya beteendet stöttar den positiva avsikten.

Det finns en annan positiv effekt av den strategin med. Genom att förstå att det negativa beteendet är hjärnans “reset”-knapp när stressnivåerna har passerat det läge där individen klarar av att handskas med dem, så förvandlas personens identitet från att vara “ett pucko som skadar sig självt och inte har någon kontroll alls” (personens egen upplevelse) till att vara “en person som kan lära sig en mer effektiv strategi för att handskas med stress”.

Det senare öppnar upp för en mer positiv självbild, vilket är en nyckel när det gäller att tro på sin egen förmåga att lägga till nya vanor. För det är faktiskt mycket lättare att lägga till nya vanor, som bit för bit stjäl plats från de gamla ovanor du vill göra dig av med, än om du försöker tänka på att sluta med det gamla.

Hjärnforskningen visar att det bara bildas nya kopplingar i hjärnan vid positiv förstärkning, dvs när du ger dig själv en high-five för att du gjort något bra. Inget lärande uppstår när du dissar dig själv. Däremot påverkar ditt sätt att tala till dig själv vilket känsloregister du har tillgång till – och därmed även vilka beslut du tar.

Så ge dig själv en high-five för att du läst ända hit och fundera över vad du har för beteenden som du inte är helt sams med, samt vad det egentligen är för positivt du försöker att uppnå genom dem.

Stress är en av vårens teman, så vi får orsak att återvända till ämnet. God kväll!

Kvalitetssäkra din karta – städa upp bland dina kognitiva förvrängningar

Delar av artikelns innehåll är hämtat (med tillstånd av författaren dr L Michael Hall) ur utbildningsmaterialet för Meta-Coacher och Neuro-Semantic-utövare. Observera att temat för dagen handlar om att gå från ett statiskt tänkande till att återupptäcka processerna och agerandet bakom, därför finns det flera påhittade processord med i dagens artikel.

Det är fullt möjligt att du redan vet, utifrån din nuvarande modell av verkligheten, vad du skulle vilja bidra med och vad du vill att din högsta intention med ditt liv ska vara. De flesta av oss har dock inte nått den graden av självinsikt redan under tonåren, men det finns verkligen inget som hindrar dig från att börja öva dig i att spänna bågen och sikta mot stjärnorna.

Det vanligaste hindret för självförverkligande som jag stöter på i mitt arbete som Meta Coach är en låg självkänsla som i sin tur är ett resultat av de tankevurpor som kontaminerat de referensramar klienten byggt sin mentala karta med.

Att hitta (på) eller bestämma sig för sitt livssyfte medan ens självkänsla är i botten och ens mentala karta är full av kognitiva förvrängningar som håller tillbaka ens potential är dock lite som att skjuta sig i foten som förberedelse inför att springa en maraton. Man kan göra så… men det är inte rätt. Åtminstone inte om du vill komma i mål.

Om du är beredd på att likt Nemo i filmerna om The Matrix, acceptera att din verklighet är felbar modell, som du faktiskt kan lära dig att påverka så häng med på en upptäcktsfärd ner i kaninens hål…

Kognitiva förvrängningar fungerar som en slags hundkoppel, som håller oss kvar i det mentala fängelse vi själva skapat. Det är särskilt sant så länge som vi förväxlar den värld vi upplever (vår karta eller modell av verkligheten) med Den Verkliga Världen. I själva verket har ingen av oss den blekaste aning om hur Världen ser ut, låter eller känns att ta på utan vi är utelämnade åt de intryck vi kan ta in via våra begränsade sinnen. Sinnen som inte ens utvecklats för att ge oss tillgång till världen, utan för att hålla oss vid liv så effektivt som möjligt.

Ett exempel på det är forskning som visar att våra ögon utvecklats för att se ”det som tidigare varit användbart” istället för att visa oss en fotografisk återgivning av verkligheten utanför.

Vi förvirrar oss själva dubbelt eftersom de sensoriska data som trots allt kommer fram till vårt medvetande därefter kodas genom vårt språk, varvid vi formar en lingvistisk modell vars data både reduceras, förvrängs och generaliseras till den värld som vi upplever och kommunicerar med oss själva och andra genom vårt språk, både när vi tänker och när vi talar.

Blotta insikten att den verklighet du upplever endast är en modell, som i sin tur är resultatet av hur dina felbara sinnen har tolkat information för att maximera din överlevnad, utifrån hur du upplevt liknande saker tidigare (även om hjärnan alltså citerar sina egna största missförstånd) är en av nycklarna till att göra dig själv fri – genom att du blir medveten om och därmed kan utmana dina kognitiva förvrängningar (eller tankevurpor).

Eftersom vi skapar vanor för att kunna fungera effektivt gör vi också vanemässigt samma tankevurpor och vi kan till inte ens upptäcka dem medan vi tror att vi agerar utifrån perfekt information direkt från Den Verkliga Världen.

2012-08-24 17.24.03

Vill du ut ur kokongen för att pröva din flygförmåga så behöver du alltså utmana och förändra dem, vilket i sin tur kräver att du utvecklar din förmåga till metakognition – att vara medveten om ditt eget tänkande och sätta dig själv i förarsätet, istället för att passivt följa med vart än bussen tar dig.

Vi är människor med en fantastisk och på samma gång felbar hjärna, varför ”städandet” aldrig upphör utan är en del av den självförverkligande livsstilen.

  • Övergeneralisering byts ut mot kontextuellt tänkande

Att använda sig av enbart ett fåtal fakta eller inga alls och dra förhastade slutsatser som man sedan antar är sanna, t ex att anta att en negativ upplevelse inom ett område gäller alla aspekter av livet är att övergeneralisera. Det gör att du går miste om viktiga distinktioner och framgångsfaktorer vilket leder till att du inte ser möjliga lösningar.

Fråga istället efter informationens sammanhang och ta reda på vad, när, var, vilken, hur, vem och varför. Utmana vaga begrepp, ospecificerade substantiv, verb, relationsbegrepp mm.

Detta kontextuella tänkande är en viktig framgångsfaktor eftersom du behöver ha tillräckligt detaljerad information att agera utifrån och dessutom behöver veta i vilket sammahang den kan anses tillförlitlig och användbar.

Genom att ställa preciserande frågor kan du gå från din egen generalisering till de faktiska referenser du baserar dina antaganden på. Plötsligt går du från att tycka att “alla röda bilar får mig att må illa och färgen rött borde förbjudas” till “jag mådde inte så bra när lillebrorsan kräktes i handsfacket i morsans röda Volvo när jag var fem år”. Det är en rätt rejäl skillnad, eller hur?

2012-08-22 21.10.36

  • Allt-eller-inget-tänkande byts ut mot både-och-tänkande

Extrempolarisering till svart eller vitt begränsar upplevda valmöjligheter till det ena eller det andra och exkluderar alla möjligheter som finns däremellan. Det innebär också att du eliminerar eller döljer alla värden mellan de två polerna vilket underminerar din kreativitet samt skapar tvångsmässiga beteenden.

När du utvecklar ett både-och-tänkande testar du om en situation verkligen handlar om en antingen-eller-situation eller om det finns några alternativ där mellan de du först är medveten om. Du tänker inte längre i formen av två poler utan ser det hela utrymmet mellan dem som din spelplan, samt ställer dig också frågan om de två motpolerna egentligen representerar samma sak fast i två olika sammanhang.

Detta sätt att tänka ger dig tillgång till fler valmöjligheter.

  • Etikettstämplande byts ut mot verklighetstestande

Antagandet att en etikett eller ett namn korrekt och adekvat kan beskriva något innebär en övergeneralisering som reducerar verkligheten till ord och förväxlar den verbala kartan med territoriet. Hört den förut? Japp. Kartan är inte verkligheten.

När du utvecklar ett verklighetstestande tänkande frågar du dig om det du upplever bara är en etikett och i så fall i vilken utsträckning, på vilket sätt och så vidare. När du eller andra använder värdeord som ”dåligt” eller ”oönskat” undersök vad orden betyder och vilken referensram de kommer från för att ta reda på hur personen dragit den slutsatsen. Är påståendet en realistisk slutsats?

  • Anklagande byts ut mot ansvars-, denominaliserings- och systemtänkande

Denna form av tänkande överför skuld och ansvar för ett problem till någon eller något annat vilket begränsar möjligheten att äga problemet och därmed vara en del av lösningen. Det innebär att du slösar energi på att anklaga samtidigt som du underminerar dina möjligheter att agera proaktivt (du kan ju inte göra något åt det om det alltid är andra som saboterar för dig).

Konspirationsteorier och främlingsfientlighet är två exempel på när människor fokuserar på att lägga både skuld (och makt) över sin situation på andra. Då är det politikernas fel. Bankernas fel. Företagarnas fel. Förvisso kan alla de vara medskyldiga – men vem är det som röstar, som tar lån och som handlar så billigt som möjligt trots att andra människor, djur och hela planetens ekosystem hotas? Just det… samma person som genom att sluta med det och ägna sin energi och kraft åt att förändra systemet från insidan är den som nyss skänkte bort sin makt i tron att den inte hade någon…

För att utveckla ditt ansvarstänkande börja med att göra skillnad på vad du är ansvarig för och vem du är ansvarig inför. Vad kan du ta ansvar för? Vad är andra ansvariga för? Vad är du ansvarig för att leverera till andra?

För att bli klar över vad och vem behöver du utveckla din förmåga att denominalisera, att återföra pseudo-substantiv till deras verbform för att avtäcka den faktiska process som döljer sig bakom begreppet. Du går därför bortom begrepp som ”depression” (som låter som en sak fast den inte kan köras runt i en skottkärra) och tar reda på hur någon deprimerar sig (aktiviteten).

Genom att identifiera aktiviteterna bakom blir du medveten om vilka mer specifikt som ingår i det åtagande du ansvarar för.

Vidare vinner du på att utveckla din förmåga till systemtänkande vilket gör att du överger
traditionellt linjärt tänkande om orsak-verkan och istället kartlägger det aktuella systemets feedback- och feedforward-loopar (mer om dem en annan dag).

Fråga efter bidragande faktorer och begränsningar för att hitta orsaksmönster. Genom att kartlägga och förstå systemet hittar du de punkter som skapar en hävstångseffekt och kan lägga fokus på att påverka dessa.

  • “Tankeläsning” byts ut mot aktuell sensorisk information

Att sätta för stor tillit till sin intuition och lita på att de tankar och känslor som vi projicerar på andra genom våra egna mentala filter stämmer utan att först fråga och kontrollera att vi har förstått gör att vi går miste om möjligheten att förhålla oss till sensoriska data.

Ser vi en person med tårar i ögonen gissar vi kanske att något sorgligt har hänt och agerar därefter, istället för att kommentera att ”jag ser att du har tårar i ögonen” och få reda på orsaken (t ex pollenallergi).

Ställ dig frågorna; vilka sensoriskt baserade fakta har jag om den aktuella situationen.
Kontrollera dina slutsatser utan att anta att historien förutspår framtiden. Undersök sannolikheter och andra bidragande faktorer som påverkar situationen. Istället för att anta, fråga vad andra tänker och känner.

  • Profeterande byts ut mot uppmärksamt prognostänkande och riskhantering

Att föreställa sig negativa resultat i framtiden utan att se alternativ eller möjliga vägar att proaktivt påverka utgången samt se problem och smärta som evigt bestående begränsar din känsla av hopp och tilltro, undergräver din förmåga att visionera och drömma samt gör att du inte ser de möjligheter som trots allt finns.

Skydda dig mot att skapa negativa självuppfyllande profetior samt gör dig själv medveten om vad du kan göra för att påverka din framtid genom att samla högkvalitativ information om de faktorer, orsaker, krafter och trender etc som leder till en händelse.

Var öppen för att pröva olika ansatser för att påverka utgången och utvärdera konsekvenserna av dina handlingar i förväg. Ett annat sätt att beskriva det är att hålla koll på riskerna tidigt och utvärdera dem i form av sannolikhet och skada för att kunna prioritera de riskfaktorer som du behöver eliminera eller förebygga.

  • Emotionalisering byts ut mot vittnestänkande

Att utgå från att känslor alltid är korrekta och att man måste agera med känslan som facit begränsar dina valmöjligheter. Att alltid följa känslan, även när den är uppenbart felaktig, t ex om du finner att du blir svartsjuk när du ser någon vara ute med en person som någon du varit tillsammans med underminerar sunt utnyttjande av känslor som informationssignaler.

Ge dig själv fler valmöjligheter genom att betrakta varje känsla som en signal om att det finns en skillnad mellan vad du förväntade dig i din modell av världen och vad du fick av världen utanför.

Använd känslan som en startsignal att undersöka din egen modell och jämföra med din sensoriska information (det en videokamera kan ”se” och ”höra” rent objektivt) och ta reda på vad känslan vill göra dig uppmärksam på.

Du kan då bli medveten om känslan är resultatet av ett kartfel och istället för att agera på känslan som facit, använda den för att uppdatera din karta.

  • Personifiering byts ut mot objektivt / icke-dömande tänkande

Om du har ett mönster av egocentriskt tänkande där allt eller det mesta som sker är riktat mot dig ser du världen genom ett filter som gör det omöjligt att ta in andra perspektiv och nå större förståelse.

Genom att lägga dina privata agenda åt sidan och inta en så neutral position som möjligt, samt utforska händelsen ur flera olika perspektiv (särskilt sådana som skiljer sig från ens eget) kan du få värdefull information även från situationer som du normalt skulle slå ifrån dig med ogillande.

Att utforska andras kartor hjälper dig att kvalitetskontrollera din egen. När du tar ett steg bakåt och överger antagandet att det som sker handlar om dig själv blir du också fri från fällan att förväxla information om ett beteende med information om dig som person (ditt värde, din självkänsla).

  • Fruktansvärdifiering byts ut mot metakognitivt tänkande

Att föreställa sig det absolut värsta tänkbara scenariot och sedan förstärka det med ord ”Fruktansvärt!” (som i ”Det är fruktansvärt”) utan att ange på vilket sätt mer specifikt det är det och vilka kriterier som måste vara uppfyllda för att det ska kvalificera sig till den etiketten skapar ett mentalt filter som gör hela tillvaron fruktansvärd.

Beteendet begränsar din problemlösningsförmåga, förhindrar dig från att engagera dig i arbete med kreativa lösningar och avleder energin till gnäll och klagomål.

Fråga dig istället vilka mönster och strukturer som finns ovanför och bortom den omedelbara informationen, samt acceptera att ditt tänkande och din perception är felbara. Utforska på vilket sätt du feltolkat informationen för att bli medveten om fler faktorer och mönster, samt bli av med det gamla sättet att tänka.

  • Måsturbation… byts ut mot tankar om önskat resultat

Om du använder dig av borde och måste för att tvinga dig själv och andra att ställa upp på ”era regler” så tar du bort känslan av att ha ett val och dem du talar med vid en känsla av avskydd plikt. När du använder ”måste” så ”måsturberar du inför publik”…

Undersök om det faktiskt finns några allmängiltiga regler som är relevanta när du hör eller själv använder orden måste respektive borde. När så inte är fallet, fokusera på vad det är du vill uppnå istället för att öppna upp för mer positiv motivation och minska känslan av press.

  • Filtrering byts ut mot perspektivtänkande

Överfokusering på en aspekt av något, vilket leder till exkluderandet av allt annat leder till tunnelseende vilket begränsar tillgång till andra perspektiv och stänger ute information utanför tunnelns fokus.

Ta ett kliv bakåt genom att ta ett tredjepersonsperspektiv och bli medveten om hur du filtrerat situationen och minska tunnelseendet. Använd dig av NLPs övning för multipla perspektiv/perceptuella positioner för att bli medveten om det större sammanhanget (kommer i ett inlägg efter nyår).

  • Omöjligtifiering byts ut mot möjlighetstänkande

Om du påtvingar semantiska begräsningar på dig själv och andra genom fraser som ”det går inte, det är omöjligt” förutsätter du att det finns någon lag eller regel som förhindrar dig från att göra något. I de fall då så inte är fallet begränsar ditt agerande tillgången till idéer, förnekar du dig själv möjligheten att få tillgång till hela din potential och undergräver förmågan att drömma och ta risker.

Testa dina påståenden för att göra skillnad på fysiska omöjligheter respektive psykologiska omöjligheter. Fråga dig ”vad stoppar mig?” och ”hur skulle det kännas, se ut eller låta som om jag kunde?” – det sistnämna låter dig kliva runt dina psykologiska inlärda hinder för att utforska nya möjligheter.

  • Diskvalificering byts ut mot uppskattningstänkande

Negativt/pessimistiskt tänkande som kännetecknas av en mentala attityden som avslår och/eller undergräver genom diskvalificering av möjliga lösningar, framgångar eller möjligheter (som i ”Det räknas inte”, ”Det var väl inget”).

Fråga dig; Vad av det här räknas för mig? På vilket sätt? Hur kan jag värdera det? Vad mer? Vad uppskattar jag mest?